Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1852, sida 2

———— — Ah! då år det vål några verser af hr Regaldi, eller en lärd disputation af silologen. — Ack nej, visst icke! det år en teckning, Jag vet icke om ni fåstat er uppmärksamhet vid en ung konstnår hår ombord, en Fransman. — M:r Girard? — Aldeles riktigt! känner ni honom? — Något litet! ... Det år en ovanligt vacker karl! — Derom år ju aldeles icke frågan, sade hon likasom litet otålig. Hr Girard tecknar utmårkt vål och har haft den godhet att gisva mig en liten skizz ... det år den som på ett så obegripligt sått lörsrunnit. DO och den ville ni för intet pris vara utaf med? frågade jag. — Icke för sjelfva teckningens skull, det försåkrar jag er! sade hon hålftigt. — Icke för tecknarens skull engång? frågade jag litet elakt. — Med er kommer man ingen våg, sade hon med en lått förvirring, som klådde henne obeskrifligt vål. Nå vål, eftersom det tycks vara ödets beslut, att jag icke skall hafva någon hemlighet för er, så år det så godt att