Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1852, sida 1

— —e— — —————77 Jag hade nåmnligen kastat en slyktig blick på ångbåtsbiljetten och såg, att det fartyg, hvarmed jag skulle asgå var — -ErcolanosJIag ville knappt tro mina egna ögon. Huru? ropade jag. Det år Ercolano.? samma -Ercolano-, som gått rundt omkring Sicilien med passagerare från Neapel?— Sicuro! svarade han allvarligt. — Och som har anlupit Malta. Sicuro! återtog han. Jag hade så når omsamnat honom, om han icke i detsamma likasom förskråckt dragit sig tillbaka och börjat röra i några papper. Jag kan icke påminna mig att jag någonsin packat min koffert med så stort nöje, som då Jag följande morgon skulle gå ombord på krcolano. och jag hada knappt satt foten på fallrepstrappan, förrån jag mårkte, att jag befann mig hos gamla bekanta. Lärftshandlaren tryckte mig intill sin tobakspung, så att jag var nåra att förlora anden. Han beråttade mig genast, att lårftet på Malta var något förbannat strunt-, som han nog också trott. Hans dotter hälsade på mig med oförståld glådje, och Engelsmannen tryckte mina hånder med en vårma, som jag icke tilltrott honom. Sinnesståmningen ombord tycktes vara förtråfflig. Sammanlesnaden en långre tid hade