Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1852, sida 1

— ——Ass53ule SKESSK SEA SAESIASSAASATASERSA tid har det fortfårdiga slågtet att uppoffra på det stora England och Skotland. Resan går under Canal-tunneln till Frankrike, Carl den Stores och Napoleons land; Moliere nåmnes, de lårda tala om en klassisk och romantisk skola i den aslägsna forntiden, och man jublar för hjeltar, skalder och veten skapsmån, dem vår tid icke kånner, men som skola födas på Europas krater: Paris. Luftångaren flyger bort öfver det land, hvarifrån Columbus utgick, der Cortez föddes, och der Calderon sjöng sina dramer, i flytande verser; sköna svartögda qvinnor bygga och bo ånnu i de blomstrande dalarna, och i urgamla sånger nåmnas Cid och Alhambra. Genom luften, öfver hafvet, till Italien, der det gamla eviga Roma låg; det år försvunnet, Campagaan år en öken; af Peterskyrkan visas ruinen af en ensam qvarstående mur, men man tviflar på dess åkthet. Till Grekland, för att sofva en natt i det rika hotellet högt på Olympens topp, och då har man varit der; fården går mot Bosforen, för att hvila ut der några timmar och se det stålle, der Byzanz låg; fattiga fiskare utspånna sina nåt der, hvarest sagan förtäljer att Harems trådgård funnits i Turkarnes tid. Ruiner af måktiga ståder vid den våldiga Donau, ståder, dem vår tid icke känner, ölverflygas, men hår och der vid minnesrika ställen, dem, som komma, dem, som tiden föder — sånker sig luftkaravanen och höjer sig åter. Dernere ligger Tyskland — som en tid genomkorsades med det tåtaste nåt af jernbanor och kanaler, — landet, der Luther talade, Göthe sjöng, och der Mozart på sin tid bar tonernas spiral Stora namn glånsa i vetenskap och konst, namn, dem vi icke kånna. En dags uppehåll för Tyskland och en dag för Norden, sör Örsteds och för Linnees fådernesland samt för Norge, de gamla hjeltarnas och de unga Norrmånnens land. På hemfården tages kosan öfver Island; Geyser kokar icke mer, Hekla har slocknat, men som Sagas eviga stentafla står den starka klipp-ön i det brusande hafvet! -I Europa år mycket att se,säger den unga Amerikanaren; vi hafva sett det i åtta dagar, och det låter sig göra, som den stora resanden — hår nämnes ett namn, som tillhör deras samtid — -har visat i sitt berömda arbete: Europa sedt på åtta dagar.