Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1852, sida 2

108,000 rdr banko. Kruthuset, som anses hafva varit öfver 100 år gammalt, hade icke varit öppnadt sedan den 28 Oktober sistl. år och den gissning att detsamma sprungit till följd af krutets sjelfantåndning har lika mycket skål för sig som någon annan. År 1780, då ett kruthus uti nårheten af Ropsten exploderade, antog man en sådan möjlighet som orsak, och bekant år att konung Gustaf Ill vid detta tillfålle yttrat: -Ilädanelter sär aldrig någon krutinventering på förhand anbesallas.Arkeologen. pastor A. E. Holmberg har, med biträde af en landtmätare och en landskapsritare, anställt observationer i den ödelagda terrängen, för att deråfver meddela en offentlig beskrifning, hvilken man kan antaga blifver af serdeles intressant beskaffenhet. Medan den -OsliciellaTianisgva oålunda sökt att för en gång roa och för 100:de gången narra sin publik, så förargar den -Konservativa Tidningen dagligen sina låsare icke så mycket genom sitt osvenska språk och sina osvenska åsigter, som icke mer för det slarf och den otillbörlighet, som förråder sig uti hvarje dess nummer. Så finner man esomoftast ecclesiastiska, finans, civila och militåra årenden sammanblandade under hvarandras rubriker; handelsoch sjöfartsnotiserna, (hvilka redaktionen i sitt program losvade att blifva med synnerlig omsorg och tillförlitlighet redigerade) äro vårdslösade och oiillförlitliga. Utrikes nyheterna får man låsa lika opartiskt som i — Abo underrättelser. Oreda råder uppenbarligen inom redaktionen och en för tidningens bestånd farlig oenighet måste otvifvelaktigt förr eller senare mellan redaktörerne uppstå, då kändt år att ingen af dem hyllar samma äsigter och att ingen bland dem besitter den ringaste förmåga att leda ett så pass stort företag. — Att den mångskiftande gamle bekante skulle låtit förmå sig att låna sin penna åt denna tidning har, man med beståmdhet påstått och ehuruvål sådant visserligen kunde hafva skål för antaglighet, vilja vi dock tvifla derpå — tillsvidare. Den genialiska musik kompositören och författaren, auditören J. M. Rosen har till d. 1 nästkommande Februari arrangerat en musikalisk soir6, som lofvar musikålskaren att blifva af högsta interesse. Bland de mera lysande numror, som programmet utlofvar, sörekommer herr Rosens herrliga tonskapelse Pompeij sista dag för stor orkester och chörer. Ryktet förmåler att hr Rosen skulle ha för afsigt att bosåtta sig i Götheborg, till hvilket samhålle han ursprugligen hörer, och vi kunna, för sådan håndelse, icke nog lyckönska Götheborgs musikaliska publik att uti herr Rosen vinna en acqvisition, hvarigenom tonkonsten inom Götheborgs samhålle måhånda kan komma att åter lyfta sig till den hedrande höjd, den fordom innehaft.