Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1852, sida 1

ska prosessorn, beständigt med kikaren för ögat, att den ädla lorden just varit sårdeles stolt öfver att vara Engelsman. — I do not know it! svarade Engelsmannen. Jag låser hvad han skrifvit and bryr mig icke om himself. — Men just af hans skrifter, fortfor den ifriga filologen, bör ni hafva sett att han icke sållan år mycket obarmhertig mot sina kåra landsmån. — Perhaps so! but I think, att den unga lady tycker mera om att låsa honom ån att disputera om honom, particulary, når hon icke kan få se in my Dollond. Med denna ganska riktiga anmärkning bockade sig Sir Williams djupt för den unga damen och gick med sin vanliga gravitet bort till sina lådor. — Jag ber tusen gånger om förlåtelse, sade professorn förvirrad. Det år återigen min olycksaliga distraktion, som spelar mig det ena sprattet efter det andra. Han lemnade kikaren till flickan, aflågsnade sig högst sörlägen och gick till andra åndan af fartyget, der jag kort derpå hörde honom hålla ett lårdt föredrag ösver inrättningen af de antika theatrarna. Lårftshandlaren hade åter fått sin pipa tånd