Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1852, sida 2

— Ä— ——— ——— vit detta handtverk, och derför båst kände röfvarenas tillhåll osh suyghål. Han hade sjelf beklådt en sådan värdighet, ånda till för ett par år sedan; men år 1839 hade allt detta blifvit upphäft, och de 40,000 Onzier, som kompanierna kestade, hade blifvit indragna till fonden, d. v. s. till konungens enskilda kassa, som uppslukade allt. — Men, Don Agatinol afbröt jag honom förundrad, ni säger att capitanon alltid var en man af facket, och att ni sjelf varit capitano. Har ni också . .. — Si signore! nom dubitate! men det var i mina unga dagar, då jag icke ågde bättre förstånd, sade han leende. Jag vågar icke påstå att vi kände ess synnorligen uppbygda genom dersa konsidentiella meddelanden af Don Agatino; emellertid fortsatte vi vår måltid med god appetit. Då vi slutligen voro måtta, var det ett klart mänsken, och vi visste att det blott var en mils våg till Castro Gioranni. Vi beslöto derför att sortsätta vår resa, så mycket mera, som ingen af oss tycktes hysa något obetingadt förtrode till Don Agatinos totala omvändelse. (Forts.) na—g—f UDUDUUw—