Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1852, sida 2

sig ett begrepp, som år ung och har ströfvat omkring ett Par dagar, utan att hafva fått en ordentlig måltid. Engelsmannen åt med sin vanliga moderation. Emellertid måtte dock den triumf, som hans omtånksamhet nyss firat, gjort ett behagligt intryck på honom, ty då hans blick tillfålligtvis föll på vården Don stående framför oss och begårligt stirrade på alla de rara saker, hvarmed hans fattiga berd i en hast blifvit betåckt, gjorde han honom ett artigt tecken att sätta sig och taga får rig af läckerheterna. Don Ågatino låt icke bjuda sig två gånger. Som en åkta Italienare blef han i ögonblicket munter och spräksam. Han ledde naturligtvis genast samtalet på röfvarena, hvilket år det mest omtyckta konversations-thema dfver hela Sicilien. Han beråttade att det var himmelsskriande huru det arma landet blef utsuget af dessa birbanti och att det nu var una vera miseria (ett verkligt elånde). Först hade hela ån varit indelad i distrikter, och i hvarje distrikt funnits una compagnia delle arme (ett bevåpnadt kompani), bestående af en kapitano och tolf man, hvilka icke hade annat göra, ån att passa på röfvarena. Det var en ypperlig inrättning, försåkrade han. Capitanon togs alltid bland sådana personer, som förut drif