Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1852, sida 2

etui, hvari lågo icke mindre ån fyra flaskor vin, kokett utstyrda med kedjor och etiketter af silfver; derpå ett mindre etui, innehållande en stor mångd glas af olika storlek, det ena inpassadt i det andra; vidare en annan ask med tunga och ost; ett dyrbart etui med knifvar och gafflar, samt slutligen ett sammanbundet paket med fenocchii, en appetitretande rot, som år en nådvåndig beståndsdel vid måltiderna i Italien. Jag stod liksom fallen från skyarna vid åsynen af alla dassa herrligheter. — Huru? utropade jag, ni har lefvat af ågg i två hela dagar och likvål fört med er allt dettal — Oh yes, Sir! I cam very well finna mig uti att lefva af ågg. — Men ni har ju icke omtalat, att ni hade något båttre. — Because I feared, att ni skulle göra narr af min sörsigtighet, svarade han kallt; men i detsamma såg han på mig med ett så vålvilligt uttryck, som om han velat bedja mig om förlåtelse för sin goda låxa. Jag råckte honom handen, och han skakade den hjertligt. 9 Det var en gudamältid. Jag tog för mig med en appetit, hvarom endast den kan göra