lunda att inkomsterna deraf, efter afdrag af d hertiginnans af Orleans enkepension, som fortfarande skall utbetalas, anvåndas till välgörenhetsinrättningar och till understöd af riddare af hederslegionen. En telegras,depesch från Paris af samma datum förmäler, att monitören söker råttfårdiga konsiskationsätgården genom Ludvig XVIII:s förfarande emot Napoleons egendom. Detta rentvagningsförsök ger styrka åt det sängse ryktet att åfven den åldre bourbonska liniens egendomar skola konfiskeras och legitimisternas nåstan fiendtliga hållning mot Bonaparte gör delta ånnu sannolikare. Ministerföråndringen kom ieke så ovåntad. Den moderate Morny och den oförsynte Persigny voro af skiljaktig mening i alla vigtigare frågor, och tvedrågten dem emellan blef allt större tills den nådde sin största höjd vid frågan om konsiskeringen af Orleanska familjens egendomar. Man förmodar att nu, då ; Persigny inkommit i ministeren, den populara despotismen, hvilken har sitt stöd i massorna, dem den gynnar på de förmögnas bekostnad, skall tillåmpas i sin största utstråckning. Det anmårkes, att några socialister yt4 trat belåtenhet med Persignys utnämning: de vånta med såkerhet åtgårder i socialistisk anda, i synnerhet införandet af ett nytt beskattningssystem, genom hvilket aceisen skulle afskaffas. Den förre inrikesministern Morny hade kort före sitt entledigande utstållt ett cirkulär till prefekterna angående de förestående valen till lagstiftande församlingen. Det utvecklas deri, att konstitutionen förbjuder offentliggörandet af de i lagstiftande församlingen hållna tal, för att befria kammarförhandlingarne från den teatraliska anstrykning, som vidlådde de föreg. representantsörsamlingarne, och skånka dem större allvar och mera praktisk nytta. ITillika förklarar cirkuläret. att embetnnånnen icke 4 dro valbara och att alla slags valkomiteer äro I förbjudna. Presekterna ålåggas att söroträdesvis till valkandidater rekommendera sädana praktiska mån, som genom sitt eget arbete hafva förvårfvat sig förmögenhet och hafva förbåttrat arbetarnes vilkor och gjort sig populåra genom det sått, hvarpå de anvånda sin rikedom. Regeringens inverkan på valen betraktar Morny som beråättigad, emedan det, gent emot den allmånna rösträtten, icke kan blifva fråga om bestickning, och han medgifver dess hödvändighet genom att antyda möjligheten af att valen annars kunde komma i motsågelse med omröstningen d. 20 Dec. För att så mycket som möjligt skaffa sig inslytande på massorna, ålåggas embetsmannen att visa den största humanitet och vålvilja i utöfvandet af sina funktioner. Det såges att Mornys eftertrådare Persigny icke delar hans åsigt i fråga om embetsmännens ovalbarhet, så att vål man har att förvånta åndrade instruktioner i detta hånseende. Exrepresentanterna öfverste Charras, kaptenerna Cholet och Millotte och löjtnant Valentin hafva såsom landsförviste blifvit utstrykne ur rullorna. Generalerne Lamoriciere, Changarnier, Leslo och Bedeau erhälla sina löner, ehuru de äfvenledes befinna sig i landsslykt. En förordning af Bonaparte upphåsver det provisoriska regeringens dekret, enligt hvilket det var tillåtet att taga tjenst i armån på 2:ne år. Hådanefter måste hvarje frivilligt engagement i armån, likasom före 1848, vara på 7 år. Militårkommissionerna fortsätta oförtrutet sitt arbete i del olika departementerna. Den kommission, som har sitt såte i Lons-Le-Saunier, har afkunnat 18 deportationsdomar. Krigsråtten i Bordeaux har dömt en f. d. squadronschef vid afrikanska jägarne, Peyronni, officer af hederslegionen, till deportation och förlust af hans ordensdekoration, emedan han deltagit i de senaste oroligheterna i Girondedepartementet. Att han dömts till deportation och icke till dådsstraff, motiveras förunAA ——F— ket jag ej var förberedd. Jag ville icke tro mina egna öron och ilade ut ur rummet för