oo ———————— rade han ned på den stojande pöbelsvärmen. Jag vet icke om det var detta besynnerliga uttryck i hans ansigte, som ingaf mig min id6e; men med några kraftiga armbägestötar banade jag mig hastigt våg genom hopen, ropande till de fråmsta, i den bredaste dialekt jag förmådde: -Lät honom vara! jag kånner honom mycket vål, det står icke rått till med hans hufvudlUnder mitt långa vistande i Italien hade jag lårt kånna, att dessa ord nåstan aldrig förfela sin verkan på allmogen, som med ett slags skygg vördnad betraktar dessa beklagansvårda, dem himlen i sin vrede straffat med denna olycka. Det gick åfven som jag trodde. — Poveretto! pazzo! (stackare, han år tokig!) upprepade en trasig frugtmånglerska, som varit en af de mest högröstade. E pazzo! pazzo! ljöd det nu från hvarje mun, i det man lilksom fruktande drog sig tillbaka. I det samma knallade det muntert nere på platsen i quattro cantoni: det var fyrverkeriet, som slutade festen. Hundradetals raketer stego upp mot den herrliga blå himlen, men efterlemnade blott en knall och en rökstumma; petarderna afbråndes, musikkårerna speade, ock raketerna brakade i luften som en