Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1852, sida 3

— — 9 2 890C1111) 17 11411—4 Ö81 tationen för Lilla BRomslokalens åndamålsenliga begagsnande, torde en motfråga hår vid lag få anses för icke så aldeles malplacerad, nemligen: , hvilken egennytta som bår anses för den båsta eller minst skadliga, antingen den, som tillika afser det allmånt nyttiga, eller den så kallade krassa egoismen, som endast afser egen fördel, utan afseende på det allmånnas gagn, äfven om detta skulle vara der— oförenligt? — Det år dessutom kåndt, att den person, som först våckt fråga om ångortygens flyttning, år en i södra delen af staden bosatt och bofast grosshandlare, som således vål ej kan antagas haft något enskildt intresse af omflyttningen, utan endsst och all lenast måste afsedt den allmänna nytta, som han åtminstone deraf förutsåg. essutom år den frågan redan så mycket diskuterad, att man kunde anse åmnet, om icke uttömdt (såsom ins:s skrift likvål synes antyda), åtminstone så till allmån kånnedom kommet, att ins. nu gerna kunde ansett sig belåten med den stilistiska åra han förut möjligen skördadt, utan att nu ånyo upprifva ett ämne, hvaröfver anktoriteternas resolution och beslut afvaktas, såvida icke meningen varit att imponera, åfven på dem med en -insinuationsör sin (uttrycket torde ursäktas) sjuka sak — sörglömmandes dervid hvad en ins. från samma håll förut i sin vishet yttradt om samwa sak: -Vederbörande göra nog åndå hvad de vilja!— samt i så fall ådagalåggande, alt ins. tål gerna rinsinuationer-, så snart fråga år om egen fördel eller åtminstone den sak, för hvilken han -intresserarsig, ungefår, som en viss dignitår tålde kritiker. Att flyttningen till Lilla Bommen blir till nytta för ångfartygen har tillochmed ins. sjelf medgifvit, då han erkändt att, vid deras nuvarande station, de seglande fartygen ofta åro de förra till hinder. Huruvida trångsel uppI stått på nuvarande ångfartygsbron eller å vägen dit, åfvensom den eldfara som från ångfartyg år oskiljaktig, år så ådagalagdt, kåndt och erkåndt, att någon tvist derom ej gerna bör ifrågakomma, lika litet som derom, att då trafiken fördelas å trenne eller flera gator, trångseln måste blifva mindre ån då en enda gata endast finnes att derför begagna, så att tvenne eller flera gator som leda till Lilla Bommen, med mera låtthet böra kunna antagas lemna utrymme får den del af trafiken, som föranledes af ångflottan, ån den enda ga tan som leder till skeppsbron kan medgifva för den nu förenade skeppsbro -trasiken! Törggatan, som skulle blifva lika trång för vedtransport, som får annan varutransport, behöfver således ej upptagas i råkningen. Om vederbörande skulle finna för godt att anvisa annan station för vedbåtar m. fl., vore det önskligt, att någon så belågen plats kunde utses, att smuts och afskråde så litet som möjligt komme att besvåra någon stadsdel, allraminst den nu för sitt friska låge med skål beprisade Lilla Boms-lokalen. Att den sörespeglade besvärligheten vid afsåndande af gods och intagande af last å ångfartygen, mera lårer få anses för blindt allarm, och sålunda ej vara af så förskråckande beskaffenhet som insåndaren antyder, torde få antagas deraf, att bland petitionårerne befinnas 70 handlande, deribland 13 grosshandlande, hvilka man vål ej eller så aldeles afgjordt, bör frånkånna begreppet om så vål allmänt, som enskildt intresse. — Och hvad svårigheten af tullbevakning m. m. vidkommer, torde det vål få antagas för afgjordt och klart, att tullen år till för trafiken och icke tvårtom — dessutom år ju äfven under öfverläggning att uppföra nytt tulloch packhus på en derför tjenlig plats med tillråckligt utrymme för varande och lifrande rörelse. Hvarest detta kommer att uppföras år vål ej ånnu afgjordt; men, med ledning af vederbörandes uppgift, vid fråga om tillbytet af platsen emellan Stora Boms tullhus och S:t Erik, att nemligen detta vore den enda plats, som får sitt läge och rymlighet vore dertill tjenlig — torde utgången af ösverläggningen ej vara tvifvel underkastad — då nårheten för tullklareriagen blefve densamma. Om kostnaderna så för det ena som det andra, år hår ej stållet att tvista, ehuru mån ga antaga att den möjligen aflåper betydligt billigare. Dessutom torde det få antagas sör obestridligt, att till hvad ån Lilla Boms-lokalen skulle begagnas, blefve erforderlig behandling af lokalen nödvändig till ungefår lika kostnad som får ångflottans ditfårande — och att —— — 122 — A.—