Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1852, sida 2

—— — — — — sör deras sötter. Sedan man passerat hela denna rad, kommer man till Villa Giulia. Från dess murade terrasser ser man framför sig hafvet med dess oändliga horizont; till höger har man den sicilianska kusten med dess pittoreskt sköna linier; till venster ligger Palermo i sin -guldskål-sconcha dloro), såsom de italienska poeterna benämnt denna leende trakt, och högt öfver staden reser sig Monte Pellegrino, med sin pråktiga i zigzag låpande våg, som leddr upp till Santa Rosalias bergkapell. Kastar man sina blickar in öfver trädgärden, så mötes Ögat af Anemoner och Ranunkler, hvilka erbjuda en fårgprakt, hvars make man på intet annat ställe tråffar; öfverallt ser man stora marmorbassänger, hvari otaliga guldfiskar tumla om i solskenet, springvatten, som kasta sina glänsande strålar högt i luften, herrliga marmorstatyer, uppåt hvilka saftiga vattenvåxter slingra sig, och volierer, inom hvilkasgaller tusentals Canariefoglar qvittrande flaxa omkring i de frescomålade canariska landskaperna. Myrtenhåckar begrånsa gångarna på sidorna och marmorsoffor inbjuda till hvila och betraktelser. (Forts.)