Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1852, sida 2

stiga upp i vagnen, uppvaknade i Claudes hjerta alla dessa barndomsminnen, all den broderskärlek, hvilken så måktigt lifvat honom. Han lade sina armar omkring sångens hals och utbrast i tårar. Hr Lubois bjöd ej ens till att Jugna honom. Men han lutade sig till Onesippe och sade: — Hr Audemer, edert erkånnande af Claudes börd har försonat mig med er. Ni har ånnu något dugligt qvar inom er. Jag skall ej glömma bort er, råkna derpå. Derrefter gaf han Napoleon en vink om att hjelpa honom att afbryta denna plägsamma scen, och drog Claude med sig in i magasinet. Herre, Herre ett ord! sade kommissarien innan han allågsnade sig; ni ansvarar ju för denne unge mannes fråjd? Ni lofvar att anskaffa bevis derpå? — Ja visst! obestridliga bevis! var fullkomligt lugn min herre! svarade sidenkråmaren. Då han i detsamma varseblef Tancrede, bad han honom följa Onesippe till polisen och ej skiljas från honom förr ån utslag blifvit salltTanerede stolt öfver uppdraget, lydde honom utan att just hafva mycket begrepp om saken. Hyrvagnen aflågsnade sig fot för fot; folk