Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1852, sida 1

Lubois, Lubois! sade hon, en polisuppsyningsman är kommen sör att med tillhjelp af en piket muncipalvakt, sasttaga Claude och hans bror! — Claude! prat! frukta ingenting! hvilken barnslighet, svarade sidenkråmaren; utom dess har jag nyss fått veta besynnerliga saker och Vlaude likaså. Onesippe Audemer år ej hans ror. — Är det möjligt? — Ja visst! men gå du, bed dem skynda sig, ty jag år trött vid att hålla denna buffel. Fru Lubois skyndade hastigt ned i magasinet, hvarest Jeanne Marie tillagade ett glas FleurdOrange åt Felicit6 som svimmat af fårskråckelse. Hon aflågsnade tjenarinnan, satte sig vid sin dotters knån och tagande henne i sin famn, sade hon med moderlig hjertats fulla utgjutelse: — Du vet icke! du vet icke! Claude år icke hans bror! han år icke hans bror! Felicite utstötte ett skri. — Ack, min Gud! om det vore sannt! — Det år din far, som sagt det; och hvad mig angår, så är jag nåstan öfvertygad om sanningen håraf. n