— Onesippel sade Claude; Onesippel Han tystnade. All hans sörtrytelse var sammanpressad i detta utrop. Han behöfde ett ögonblick för att hemta sig. Härefter tillade han: — Det år således derför du sökt upp mig i Paris! För att anmoda mig att blifva eder medbrottsling uti tvenne missgerningar: försalskning och stöld! — För Guds skull, bror, är du tokig som talar så högt, stammade Onesippe med dödlig ångest. — Ja, förfalskningsbrott och stöld, upprepade Claude med styrka. Olycklige! . . Och åfven om det ej skulle misslyckas i utförandet, ser du då ej hvar dag, huru de bäst anlaggda bofstreck göra skeppsbrott mot domstolarnes slughet och polisens vaksamhet? — Framgången år ofelbar! invånde hastigt Onesippe. — Ofelbar, ofelbar! hvad, år detta den enda punkt i hvilken du ånnu år tillsänglig?;Nå våll jag säger dig att du irrar dig, jag säger dig att du blir upptåckt, håktad, straffad. . O, himmel! du darrar då icke vid tanken att åter blifva nedstött i den afgrund från hvilken du nu kommer? . Gå, jag hade redan förlåtit dig; om du varit ödmjuk och