Arbetaren. Af Auguste Chevalier. (Forts. fr. N:o 18.) Samhällets straff skola alltid hafva utseende af håmd, och håmden år måhånda dess råttighet. Det som jag vill, det år att befria mig från den bördan som förkrossar mig, genom lagliga njutningar förskassa mig ersättning för allt det onda vi lidit; korteligen, jag vill taga dig till med-interresent i min pånyttfödelse och lycka. Derför bort med alla fåfänga betånkligheter, må alla löjliga hinder genombrytas, hår blir endast frågan om att hafva beslutsamhet och att djerft strida mot ödet! Hör på: Jag behöfyer förmodligen icke såga dig, att Frankrike hädanefter upphör att vara vårt fådernesland. Mitt namn afsäger jag mig, mina slågtingar som förskjutit mig, dem flyr jag och föraktar! Det finnes vid Gud, sol öfverallt, jord som man kan köpa, en familj som