Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1852, sida 1

och med hvilken Marcelins vån skall hvälfva ansvaret ifrån sig, skall han i afton eller i morgon, mot erhållande af en tredjedel, lomna oss hela skatten. Bomben springer ej i luften förr ån om två dagar, och Domsiron skall, äfven om han misstänker sin agent, icke hafva ringaste bevis emot honom. Hans efterspaningar skola blifva krastlösa; måhånda han alldeles icke går några esterspaningar, ty det skulle blifva att draga allmänhetens uppmärksamhet på sig, hvilket han fruktar, emadan den skulle blifva honom olycksbriagandeAffåren blir glömd innan kort, och vi skola för vår del vara utom all fara. . Det år dersöre som tillsället år gynnende, tiden skyndar . . . Claude, du skall nu få en hundradubbel ersåttning, för dina försakelser, för dina uppoffringar . . . kom! I det Onesippe eldigt sade detta, uppsprang han liksom hänförd ifrån sin stol, oeh efterföljande hans exempel, uppreste sig Marcelin elektriserad håftigt till hela sin längd. Förväning, blygd och förtvifian hade hållit Claudea mun tillsluten under hola gigta delen af detta förtroende. Blea, tyst och strång, steg han i sin tur upp från sin stol. Denna rörelse, denna tystnad, måtte hafva varit mycket högtidlig, mycket talande; ty frestaren stod liksom förstenad.