Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1852, sida 2

.A ————— — .— — — ann enskildt. Ni åren icke fullt ostörda hår, men Claude har haft sitt rum i detta hus, och ni skall genast erhålla nyckeln dertill. Jag erbjuder den herrn som år i ert sållskap, att hvila sig hår hos mig, under det att ert samtal varar. Vid detta anbud, som det kostade oåndligt på hr Lubois att göra Marcelin, svarade denne, i det han drog det ena benet bakom det andra och lyftade handen till hattbråttet, med en röst uti hvilken det låg ett hemskt uttryck. oaktadt dess tydligen glådtiga syftning. — Lack, tack! kåra patron, det vore allt för pråktigt, men saken år den, att man har en liten smula affårer, hvilka man i samråd med kamraten ernar meddela den rara ynglingen. — Det år sannti sade Onesippe litet förlågen. — Gör som ni behagar, svarade hr Lubois, detta angår mig icke, och jag lemnar er för er sjelfva. Claude nedtyngdes af en sådan börda på bjertat och sjålen, att han alldeles icke lemnat någon uppmårksamhet åt samtalet. Han uppsteg machinmessigt, mottog ur Jeanne Maries händer nyckeln hvilken hon fått af Simon, och tog vågen uppför trapporna, hvar