Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1852, sida 2

— — —————— —— le lemna honom första förlagen, utan hvilka det skulle vara en dårskap att alls försöka något i handelsväg, och att han vore såker om att vid första tillfålle erhålla full liqvid: Att det vore föröfrigt underligt om ej allt, i längden skulle försjunka i glömska, och att det då stode honom fritt att återvånda till Frankrike, om han ej hellre ville, sedan han samlat sig en någorlunda betydlig förmögenhet, bosåtta sig fördelaktigt i sjelfva det land, hvarest han förvårfvat den; och slutligen, att han lika med honom ansåg hans afresa nödvåndig, men att Claude ifrån danna stund till sin afresa ovilkorligen borde tillåta sig både hvila och förströelser, och att han skulle anse hans bord som sitt eget. Sedan han på detta sått, genom att vånda hans blickar mot framtiden, försonat honom litet med det nårvarande, ansåg herr Lubois sig böra lemna honom åt sina egna betraktelser. Han tog annu en gång hans hand och tryckte den emellan de sina, nådgade honom att lofva, det han snart skulle komma ned för att spisa frukost, och aslägsnade sig i det han hindrade honom från att följa honom till dörren. Ljudet af hans steg, ljöd ännu i trapphvalfvet och redan hade Napoleon och Fölicit6, framskyndat från sitt gömställe. Det sö