Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1852, sida 2

dras, i stället att vara till hans nytta, lände honom till fårfång, isynerhet som hans ovånner begagnade sig deraf till hans störtande... Men huru kom Domairon, som den tiden endast var en slags rånnstens-hoppare, att bli nämna till med-kurator? Huru har du kommit i beröring med honom? Föranleddes det af den låtsade fordran hos Onsippe, han skaffat sig skuldsedel på. Och hvarföre törbandt du dig att betala den? Emedan det ej var första gången hr Mathurin gjorde knep, svarade Claude, och emedan Josefine, oaktadt allt hvad Onsippe slösat på henne, hade haft den dumheten att kasta sig i hans klor. Det var på detta sått som den råfven skaffade sig min brors underskrift, hvaraf meningen var, att hon ensam skulle draga fördel; och derigenom att han hotade mig med att yppa för domaren vissa förhållanden rörande min bror, hvilka skulle fullbordat haos ofård, fick han mig utan måda att lofva, att småningom betala denna besynnerliga skuld, så snart jag genom arbdte skulle förtjena något. (Forts.) RR RR SSR RRRRRRR——— RER