Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1852, sida 2

Inrikes Nyheter. Götheborg. På annat stålle i tidningen meddelas ett utdrag af protokollet, hållet hos Dråtselkommissionen den 23:dje sistl. December, afhvilket inhemtas, att kommissionen icke kunnat vidtaga någon åtgärd med anledning af ingifna skriften från de handlande, för att få skeppsbron försatt i åndamålsenligt skick. I följd håraf har samma skrift Fredagen den 9 dennes blifvit ingifven till Magistraten, som remitterat den till Elfstyrelsens förklaring. Vi skola i sinom tid förskaffa oss del af den förklaring Magistraten har att emotse och år det imellertid fågnesamt finna, att de handlande omsider funnit sig söranlätne att allvarligt taga uti denna får den allmånna rörelsen så vigtiga fråga. Vi nåmnde för någon tid sedan att de tvenne gryende musikaliska talanger, hvilka af Götheborgs samhälle blifvit uppmuntrade med vålvilliga bidrag till fortkomst på den bana de valt, nemnligen ynglingarne Albert Lindstrand och Fredrik Lindholm, vid senaste examen uti musikaliska akademien erhållit offentliga loford för sina framsteg. Vårt samhälle, som visat sig icke göra någonting till hålften, skall såkerligen ej eller i detta fall visa sig inkonseqvent. Den förre af dessa unga virtuoser Albert Lindstrand har nu återkommit till denna sin födelsestad och ämnar gifva en konsert, dels för att får sina vålgögörare aslägga prof på de framsteg han gjort, dels för att, i hopp om att ej blifva öfvergifven på halfva vågen till konstens tempel, bereda sig medel till vidare fortkomst. Vitro med visshet både att de prof han kommer att aslägga skola blifva tillsredsstållande och att de förhoppningar han såtter till sina förra välgörare ej skola svikas. Konserten kommer att med benåget bitråde ega rum i någon af sista dagarna i månaden och listor komma att för benåget påtecknande kringsåndas. Det egendomsköp, som redan för ett halft år sedan omtalades vara å bane emellan H. K. H. kronprinsens höge svårfar prins Fredrik af Nederlånderna och enkegrefvinnan Posse, om det stora såteriet Fogelvik, har nu, som bekant år, blifvit af H. K. H. kronprinsen sjelf formligen afslutadt, sedan det af den höge svårfadren stipulerade vilkor för denna till morgongäfva ämnade donation, genom II. K. H:s åktenskaps välsignande med lifsfrukt gått i fullbordan. Den i Handels-tidningen förut relaterade beråttelsen att konung Carl VIII Knutson egt och tidtals bebott denna på en ö invid Östersjöstranden herrligt belågna egendom bekräftas af mindre Rimkrönikan, som lågger dessa ord i Carl Knutsons mun: Når jag var Herre till Fogelvik, Var jag både måktig och rik Men sedan jag blef konung i Svea land, Blef jag en fattig, elåndiger man.Karl Knutson dog utan manliga afkomlingar. Hans enda dotter fick på sin lott Fogelvik, och gifte sig med en Gyllenstjerna, hvars manliga descendenter sedan ågde och bebodde denna egendom till år 1716, då den genom gifte kom i kansli-presidenten Arvid Horns hånder. I denna slågt qvarstannade egendomen under hans son riksrådet m. m. Adam Horn och dennes son generalen grefve Gustaf Horn, som afled 1799; hvarefter Fogelvik tillföll dåvarande landshösdingen i Malmö friherre, sedermera excellence och grefve Thott, som år 1510 såret elvik till kammarherren grefve ÅÅ vilt med en francwucka Ålawvande mt DYynnnaA