Danmark utgå som segrare ur, striden med Tyskland och dess våpnade skaror. Charad. För allt hvad på jorden vi fika och törsta Belöningen så vi till slut i en första, Ett mål för begåren. för oron och slärden, En moderlig famn för ett slumrande barn. Såll den, som i ynelingaåren mitt andra Med kårlek och allvar har fått, han skall vandra På mörkaste stigar med frimodigt sinne Och aldrig sig snårja i frestelsens garn. Om sen på hans första mitt hela ej prålar, Hans gerningar tala, hans lefverne målar En tafla så skön för de kommando slågter, Ett lefvande minne, som aldrig sörgår. G.—n. (Upplösningen följer nåsta Måndag.)