FTT2J Uv UB ÅUlauc II1C0MFREE VUIIS CM 7 och huru kånner ni mig?hvartill D. svarade: Jeg er smed og de en Junker. Dem har jeg s gu mange Gange seet i Friskytten. Derfor kjender jeg dem meget vel. Vil de lere mej nermere at kjenne, saa er jeg ganske til deres Tjeneste. Och hårvid lyftade D. en hand, men junkern begge sina ben till ett hopp åt sin hytt.Urmakaren kapten. I en liten stad blef en skicklig urmakare vald till kapten vid borgargardet. Snart mårkte likvål något hvar i hans kompani, att han var en ganska klen militår, och en yttrade: kaptenen förstår sig bättre på tiktak, ån på taktiks. God betåckning. En stor och tjock svensk, anstålld som ofsicer i danska arm6en under sista kriget, fårde sitt kompani i elden i någon af träslningarne, och gick i spetsen midt på chausstcen, under det soldaterna föllo till höger och venster om och bakom honom. En adjutant kom förbi och uppehåll sig några ögonblick hos honom, i det han anmårkte att mansspillan var stor. Ja, sade den tjocke officeren, rjag betåcker kompaniet så godt jag förmår, men de falla åndä.Danska generalen Meza. (Ur Novellen-Zeitung-). Det gifves egna personligheter i alla lifvets förhållanden. Mången krigare hör åfven till en sådan menniskoklass. — Den under SlesvigHolsteinska kriget mycket omtalade general Mera har icke allenast förvårfvat sig ett vålförtjent beröm som krigare, utan åfven förskaffat sig ett namn får sin originalitets skull. Många roliga saker beråttas om den fina mannen med de sjålsulla dragen och den milda blicken, och om åfven ingen tviflar på generalens obestridliga tapperhet, så kan dock hans blotta åsyn beråttiga till den tanken, att han gerna och på allt sått vore rådd om sitt skinn. Äfven i sin prydligaste uniform går han aldrig utan — paraply. Sirlig och fin ånda till språttaktighet nyttjar han åfven i striden de finaste glace-handskar. Under en af de hetaste striderna, hvarvid den kallblodiga mannen icke undandrog sig faran, utan ofta uppsökte de stållen, der den var störst, slög ett oerhördt antal bomber och andra dylika fiendtliga artigheter mot den af honom kommenderade venstra flygeln och i synnerhet mot den plats, der han gjort halt, och en bomb kreverade, dödade befålhafvarens håst och, hvad som var ånnu vårre, betåckte generalens putsade venstra sida med smuts och dam. Kallblodigt, men nått, som en ung slicka skulle gjort, drog hr generalen med den rena högra glacchandsken af den smutsiga venstra, hållande i de yttersta fingerspetsarna, upptog, i trotts af kringflygande bomber, granater och scharpnels, en ren glackhandske ur den välförsedda våskan och reparerade skadan på färsk gerning, i det han ätnöjde sig att med ett enkelt sy!bortkasta den nedsmutsade handsken. Lika obehagliga som dylika vidrigheter under striden föreföllo general Meza, lika oangenåmt var sjelfva krigsbnllret för honom. Då t. ex. under en het dag, en bomb med det egendomliga pipande luftdraget surrade förbi honom på få stegs afstånd, vånde han sig till sin omgisning och sade: Fy, sådant afskyvårdt tyg det der år!I sitt umgångessått år general Meza en fullkomligt fin verldsman, och aldrig döljer han sin glådje, når han kan få tillfålle att med en fransman tala det enda språk han egentligen talar, nemnligen franska. Hans kunskap i de nordiska språken har ånnu icke förmått höja sig från dilettantism, och deraf kommer det att de flesta, som kommit i beröring med honom, ansett honom mera sluten och tystlåten ån synnerligen underhållande. Men den som sett denna putsade man med det veka, melankoliska utseendet, i det klaraste solsken paradera med paraply i den glacbetäckta handen, har visserligen ansett honom för en besynnerlig man, en vekling, och ganska få skulle i honom förmodat en af de tappra. talang