Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1852, sida 1

———— —— — -—— Claude satte sram en stol. — Jag står till er tjenst, min herre, sitt ned. — Det år onödigt, yttrade sig Napoleon i det han med fingret pekade på de å bordet liggande verktygen, er tid år dyrbar, dessutom år det, hvilket jag ämnar såga er icke långt. . . Det år nu redan tre veckor, fortfor han i det han upplyftade rockskjörten och lutade sig emot dragkistan, som jag tånkt på att hafva ett enskildt samtal med er hr Claude; men, som jag velat deraf göra en hemlighet för hr Lubois, har detta hittills afhållit mig. Jag har i flera dagar våntat er på gatan vid de timmar ni plågade gå ut, utan att någonsin kunna få tråffa er. I dag har åndtligen hr Lubois gått tidigt ut; det år ett tillfålle för mig, hvilket ej så snart torde återkomma, ursåkta mig om sjag begagnar mig deraf. — Om jag vetat af er önskan, min herre, svarade Claude, skulle jag ej underlåtit att förekomma er. . , . Min tid år, som ni säger. dyrbar, men jag ber er ej låta detta på något vis vara till hinders — Min Gud! sade Napoleon, det år en affår på en minut eller två, såvida nemligen ni behagar vara medgörlig. Ni skall sjelf dåmma.