Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1852, sida 1

Arbetaren. Af Auguste Cheralier. (Forts. fr. N:o 10.) Det skenbara mod som uppehållit henne, försvann plötsligen; hon rodnade och kunde knappast yttra några ord, hvars osammanhang skulle måhånda gifvit stark anledning till begrundande åt den, som förorsakat det, om han ej å sin sida erfarit en förvirring till det minsta lika stor som hennes. Jeanne Marie som stod afsides och gaf akt på dem, begynte inom sig hafva roligt åt deras förlågenhet, sedan kånde hon medlidande med dem, och kom dem till hjelp i lagom tid, med ett af dessa hvardagstal, som man alltid har till hands når man år lugn. — Såg, hr Claude, ropade hon, år det eran katt, han som nu tycks vara så lugn, som håromdan höll ett sådant lefverne i hela huset? — Ja, svarade Claude, jag har nog varit edsen deröfver, ty han var bra ond den da