Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1852, sida 2

— ——— ögonstenar vidgades vid en aslågsen skymt af af någon vinst, och dessutom hade sett sig tilltalad på nåstan samma vis tillochmed af de, hvilka på det högst önskade få låna pengar af honom; oaktadt ert ohöfliga tal, så står jag helt och hållit till er tjenst. — Din tjenst! åt mig! Hvad ger dig anledning förmoda, att jag skulle vara galen nog och öfverlemna mig i vargaklor? Nej, nej, det år alls icke fråga om något sådant, utropade hr Lubois. Hvad har du sagt Mathurin, hvad har du sagt till Claudes måstare och hans kamrater, som har nödgat honom sluta upp att arbeta på verkstaden. — Hvad jag har sagt dem? åh! det år i sanning stort ingenting, svarade Mathurin, glådjande sig åt en fråga, som enligt hans tanke gaf tvisten en för honom gynnsammare vändning. Jag har sagt dem att Claude år bror till Onåsippe Audemer, bankruttören i Versailles. — Onsippe Audemerl — Ja visst! nå deltar ni ännu i hans öde? frågade procentaren med ett leende fullt af galla, på de tjocka låpparne. — Onsippe Audemerl upprepade herr Lubois, liksom skulle han letat i sitt minne; men . .