Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1852, sida 2

jag visste nog att ej Onesippe hade någon bror. Jo, jo, minsann! En yngre broder som blifvit uppammad vid Marly, hvarifrån han först vid långre framskriden ålder återkom tlll familjen. — Ja, jag förlorade ju sextusen francs i konkursen, sade sidenkramhandlaren, och du var ju en af kuratorerne? — Ni har godt minne, sade Mathurin. — Iillräckligt, Domairon, för att minnas att du rossade der liksom öfverallt der du varit med din klo. II(ag! mig kommer ingen åt, herr Lubois det finnes ej en enda handling som rörer den saken, som ej år med egen hand underskrifven och beseglad med vederbörandes sigill. — Det tror jag nog, det blir minsann icke så lått att få dig fast, du år vida skickligare, du stjäl, men det enda beviset som finns emot dig, består uti fickornas tomhet hos dina offer! (Forts.)