— — ——— Rättegångsoch Polissaker. Ransakningen rörande de hos handlanderne Abrabamsson och Heyman föröfvade hustjufnader förevar sistl. Mändag uti poliskammaren, dervid hördes: Fabrikör Wahlgren, som berättade, att trädgårdsmästaren Andersson, den 15 eller 16 sistl. Dec., åt cigarrmästaren Eggers utbjudit tvenne stycken tryckt shirling. dem Andersson uppgaf vara insmugglade, och att Andersson gifvit Eggers profver å dem, bvilka Eggers visat för vittnet, och som då vittnet på trycket igenkånt vara af sitt fabrikat. Vittnet hade hårom upplyst Eggers, i följd hvaraf de ösverenskommit, alt gripa Andersson, når han komme med shirtingsstyckena. De hade derföre tillsagt Andersson, att på bestämd dag besöka dem och medhafva sbirtingsstyckena; men derjemnte ock underrättat kommissarien Flygare om förhållandet. Emellertid uteblef Andersson, enår han troligen fått sigte på Flygare, som infunnit sig jemnte bitråde hos vittnet och Eggers den bestämda mölesdagen Sedermera träffade vittnet Andersson och då genom hotelser förmådde honom bekänna, att ifrågavarande shirtingsstycken, dem Andersson sade sig redan återställt drängen, som lemnat dem till Andersson, varit stulne från handlanden Heyman, och hade utom dess Andersson några dagar derefter visat vittnet en duk, som likaledes blifvit Heyman frånstulen, hvarjemnte Andersson upplyste, att Heymans drång genom falsk nyckel beredt sig tillfälle att ur Heymans varumagasin verkställa dessa stölder; och hade dessa uppgifter föranledt till stöldernas upptåckande på så sått, att vittnet författat och afsåndt det anonyma brefvet till hr Heyman. En skräddare vid namn Hasselin hördes härester och hade ingen annan upplysning att meddela, ån att han sistlidet års Pingst sytt byxor och våst af hamptyg och en rock af svart kläde åt handl. Heymans drång. I anledning af den uppgift knallen Jansson gjort, rörande åtkomsten af ett i en af bazarbodarne påtråffat honom tillhörigt parti tobak, hördes bodbetjenten Brink hos snusmalare Sjöberg, och upplyste Brink dervid, att tilltalade Jansson aldrig af honom eller i Sjöbergs salubod handlat någon tobak. Jansson påstod nu, detta oaktadt, att han just af vittnet tillhandlat sig ifrågavarande tobak. — En möjlighet kan ju vara, att Jansson af Sjöbergs drångar köpt tobaken; och då hr polismåstaren framstållde denna fråga till Jansson, nekade han, att någonsin haft några affårer med drångarne, ehuru han vore bekant med dem och stundom besökt dem. Ransakningen förvistes hårefter till rådhusrättens 3 aldelning, och de tilltalade äterfördes till stadshäktet. E—U