— Nå vål! Du svarar icke! ätertog sidenkramhandlaron. — Jag kan ej såga er det! utropade Claude efter ett ögonblicks smårtsam öfverläggning. Å Jaså! för hvilken orsaks skull? hvad fruktar du? hvad har du för ursåkt ? — Det år ej ensamt min hemlighet hr Lubois. — Det år ej din hemlighet? — Nej. — Men han påstod likaledes att det ej var hans hemlighet. . . . Hvems år den då? Claude suckade och bibehöll sjelfförsakelsens tystnad. — Du har ej förtroende till mig! ... Må så vara! gå min 8088, gå gå, Gud beskydde dig! sade hr Lubois i det han vånde honom ryggen och gick in i bodkammaren för att spisa frukost. Denna afton kom Claude tidigare ån vanligt hem från sin verkstad. Han stannade i korridorn och knackade blygt på bodkammardörren. — Herr Lubois, sade han, min patron frå: gar om ni ej behöfver några kastorhandskar? — Nej, svarade hr Lubois torrt. VA ——