det hela bålen stark. Haf mod min gosse!.. Hör nu, hvad har du der med dig hem till qvållsvard? ett stycke korf, och sötmjölksost. Du åter ej tillräckligt Claude för din ålder. . Min sann, skall icke du smaka på min buljong. Afslå det ej; du begriper att det skulle ståta mig. . . . Hör hit! Jeanne Marie! ropade han till pigan, fort en kopp buljong och en butelj vin! — Nej, icke något vin, jag ber! sade Claude. — Prat, prat! låt mig råda, en fingerborg vin på buljongen, år det helsosammaste i verlden, det försåkrar jag. Detta tilltal tillåt honom icke längre att neka. Buljongen blef tillsölje häraf genast framsatt på bordet vid hvilket Claude satt, och då han förtärt sista skedbladet, öppnade hr Lubois sjelf buteljen och ifyllde tvenne glas. — Skål Claude! sade han, klingande med sitt glas mot hans. — Er skål! svarade Claude; skål för alla deras helsa och vålgång, hvilka åroer dyrbara hår i verlden! (Forts.) PR —a—