Arbetaren. Af Auguste Chevalier. (Forts. fr. N:o 3.) Innan sidenkramhandlaren hann fram till sin dotter, hade Claude tillslutit sitt fönster, släckt sitt ljus och endast månans strålar brötos i prismor på vindsrummets mörka sönsterrutor. Dagen derpå var kr Lubois enligt sin vana redan klockan åtta på fötter och i sin bod. Felicit sof ånnu, men ehuru de återkommit ganska sent från balen, var dock fru Lubois likaledes redan uppstigen för att se efter sitt hushåll och bestyra om sin mans frukost. Sidenkramhandlaren stod på sin tråskel och kastade likgiltigt sin blick utåt gatan, då hastigt samma individ, som hvarje vecka besökte Claude, syntes i andra åndan af gatan. Vid denna åsyn gnuggade hr Lubois sig förvånad i ögonen, hvarefter han mumlade mellan tånderna några osammanhångande ord. Å andra sidan hade individen saktat sin gång, hans