Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1852, sida 2

på medlidsamhet och christlig brodrakärlek, förskaffar. genom sina anstalter, sjukvård för boteliga sjukdomar, herberge och omvårdnad för oboteliga, uppfostran för barn, tvångsarhete för lättingar samt tillflykt för gamla och skröpliga. Den riktning stammen af ett, för stormen utsatt, vildt uppvuxet, träd antagit, den förblifver gerna oförändrad, men en omsorgsfull ans har dock en fördelaktig verkan på stammens inre. Trädets grenar deremot böjas, ju spädare de äro ju lättare, efter vårdarens önskan och ju trägnare skötsel, ju bättre inympningar, ju ymnigare och ju bättre blifver frukten. Först sedan fattigvården medelst öm och tillräcklig barnavård, medelst för hvar och en, arbets-saknande men villig Person, tillgängliga arbetshus och medelst behöfliga asyler, så vidt möjligt år sökt fullgöra hvad på den åligger, först då beror det af hvars och ens eget val att städse kunna åtminstone lifnåra sig medelst arbete eller svälta uti sysslolöshet; och först då bevisa samhällsmedlemmarna det de verkligen vilja inlösa sin oestergisliga borgen att, en för alla och alla för en, ansvara för hvarje arbetsvillig persou som nödgas tigga eller hungra och vara husvill, äfvensom för hvarje, vård saknade, barns vanrård, att icke säga misshandling, samt för deraf oudvikligen följande, oberäkneliga och oåterkalleliga lidanden och brott. Hvilken är väl den, som år utan fel? och hvilken den, som icke kan blifva fattig. behöfrande och olycklig? — — ingen! — — — Skulle väl då någon? ännu mindre ett helt samhälle? och synnerligast Gålheborg? sakna hjerta att, med frångående af hjttills ändamålslösa befunna skärmytslingar, deltaga uti en hufdrabbning för andras väl och emot egen undergång? Götheborg i Dec. 1851. G. Lundgren.