Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1852, sida 1

Claude hade så småningom vågat upplyfta och till och med fåsta sitt af brist och vakor tröttade öga på herr Lubois dotter. En sör honom hittills okånd och oemotståndlig tjusning qvarhöll honom i denna ställning; och på samma gång som en eldstråle vaknade under hans ögonlock. hade hans blod, som med häftighet svallade från hjertat till ansigtet, efter hand derutur förjagat blekheten. Fälicit, som sig till nöjes trångt en handske på sin hand, sökte fadren med ögonen, liksom för att rådfråga honom. Hennes blick mötte af en håndelse Claudes. Hon spratt till, hon förskråcktes för den feberaktiga hånryckning uti hvilken han syntes försånkt, och en hemlig blygsamhets instinkt tvang henne att rodna. Hastigt försvann nu eldstrålen från Claudes öga, en dödlig blekhet intog ånyo och spridde sig öfver hans anlete.