Stala ÖrBänlSera3lO ltp da 11111115 ICKe något bonapartistiskt parti i Frankrike; hvad som tager sig ut som ett sådant år en liten grupp af mån, hvilka geno åregirighet och personliga intiessen åro fåstade vid L. Bonaparte, emedan han står i spetsen för staten, och en ostadig massa afpolitiskt medvetandesaknande individer, som blott sammanhålles genom den magiska makt, som ligger i kejsarens namn och i det idealiserade minnet af honom. Denna massa har vid omröstningen blifvit förstårkt af ultramontanerna, som alltidåro redo att förnya Judas-handeln för de 30 silfverpenningarne, af alla dem, som icke hafva andra intressen ån de materiella, af dem, som ånnu betrakta L. Bonapartes regering som en inledning till en restauration och slutligen af den massa, som blott ledes af sin feghet. En sådan splittrad majoritet kan blott förenas till motstånd, icke till handling; från det ögonblick, som omröstningen år slutad och L. honaparte skall siyra Frankrike, står han antingen omgifven af egoistiska och stridandd intressen, eller ensam. De elementer, af hvilka något stabelt kunde utveckla sig, har han trångt tillbaka; han år hånvisad till sig sjelf, och Frankrikes öde i den närmaste framtiden beror af, om han blott år en talanglös intrigör, eller om han emot förmodan skulle besitta geniets auktoritet och organiserande makt till att leda de krafter, som, trotts den ögonblickliga mattheten, i rikligt mått finnas hos franska folket. Har han icke det, skall hans rol blott vara kort, han skall då salla för samma magt, som tvenne gånger på 20 år störtat en thron och som vål ett ögonblick kan låta kufva, men icke tillintetgöra sig, emedan den år vår tids och framtidens makt. Dagen innan omröstningen började i Paris, väntade regeringen icke att erhålla majoriteten i sjelfva staden, men påräknade, att banlieuen (området kring staden), som är mycket bonapartistisk, skulle tillvägabringa jemnvigten. Voteringen om lördagen begynte imellertid mycket gynnsamt; arbetarne uppsköto till söndagen att afgifva sina röster, och till följe häraf afgåfvos nästan bara jakande röster. Om aftonen hade cirka 90,000 personer röstat. Tidigt om söndags morgon begynte arbetarne att rösta i massa, och hela förmiddagen voro nästan alla de afgifne rösterna nekande, så att resultatet åter blef osäkert. Från middagen begynte de jakande stämmorna att infinna sig i massa, och det slutliga resultatet blef för sjelfva staden ett förhållande emellan nej och ja som 55 till 100, för banlieuen som 10 till 100. Omröstningen försiggick med största ordning och lugn, oaktadt man var missnöjd med, att polisen förhindrade spridandet af nekande röstsedlar. Presterskapet i hufvudstaden hade med största ifver arbetat för presidenten och bildat en verksam propaganda af medlemmarne utaf de välgörande sällskapen, som äro beroende af detsamma. Blott erkebiskopen, Sibour bildar ett undantag och har ständigt ogillat L. Bonapartes revolutionära handling. I departementerna har presterskapet agiterat med samma ifver som i Paris; flera biskopar hafva utfärdat herdebref, hvari de uppmana sina underlydande att rösta för presidenten, och på många ställen hafva presterna begynt omröstningen med öppna röstsedlar, som alla voro jakande, och dragit hela sin församling med slg. I de vestliga departementerna har detta väckt mycket missnöje hos legitimisterna, bvilka förut stodo i det bästa förhållande till presterskapet. Största delen af legimisterna har afhållit sig från att rösta; några få hafva röstat emot L. Bonaparte. I Bordeaux hafva af 20,479 röstande 13,507 röstat med ja och 6818 med nej. I Marseille hafva af mer än 40,000 i vallängderna uppförda valmän blott 25,281 afgifvit sina vota; af dessa 16,727 med ja och 8313 med nej. I några kommuner i departementet Heruult, hvarest betydliga oroligheter ägt rum, har omröstningen uppskjutits på befallning af den kommenderande generalen. Det förljudes, att totalresultatet af omröstningen i hela Frankrike med inbegrepp af Corsika och Algirien, skall officielt proklameras d. 1 Januari. Ett högtidligt Te Deum i Notre Dame och lysande fester skola förherrliga denna handling. Det berättas, att L. Bonaparte allaredan har sin konstitution färdig och man påstår tilloch