Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1852, sida 2

bevarades genom starka, jernbeslagna fönsterluckor af ek försedda med jernbom och hånglås. Hr Lubois hade dessutom i sjette våningen, på samma botten som Claude, ett rum för sin piga. Hans egen, hans hustrus och hans dotters sångkammare voro belågna i en temligt rymlig halfvåning inredd ofvanpå hodkammaren. Troligen bar handeln sig vål, ty kramhandlaren var vid ett ypperligt lynne och alla i qvarteret visade honom mycken artighet. Ehuru han icke hade någon bodbetjent, så var dock hans bod aldrig folktom. Först en mångd kunder, som intagne af hans medgörliga våsende, icke underläto att förnya sina uppköp hos honom. Vidare broderisömmerskan från hörnhuset, som kom får att rådföra sig med fru Lubois ångående något tahpitserimönster, och emellanåt någon ung man i grannskapet, som lockad af mademois. Felicits vackra svartaögon, kom för alt fråga om ej någon vigtigsak vore för handen och för attdervid erbjuda sin tjenst. Herr Lubois kunder skiljdes alltid från honom ytterst belåtna med hans bemötande; till broderisömmerskan yttrade han något gladt skämt och mottog gerna den unga mannens anbud. Han underlat dock ej att vid tillfälle kasta en granskande blick på sin dotter för att söka upptäcka om ej dessa artigheter Yoro på förhand öf