Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1852, sida 2

Fåölicits hjerta hade ännu ej klappat för någon; ingen enträgenhet, inga artigheter eller ömma ord, hade ännu förmått uppmjuka den liknöjdhetens sköld, som förskarade henne mot kärlekens pilar. Denna köld hado utgjort mången suckande älskares förtviflan, men ingen af dem drog sig tillbaka, ty för attsäga sanningen, så var mamsell Felicit bra vacker, utom det att pappa Lubois, som de mera hemmastadda grannarna kallade honom, skördade och redan långe skördat riktigt pråktiga riksdalershögar i sin handel.