Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1852, sida 2

Utrikes Nyheter. FRANKRIKE. Resultatet af omröstningen d. 20 och 21 Dec. är nu bekant för den vida större delen af Frankrike och har utfallit sålunda, att man med säkerhet kan förutsäga en utomordentlig stor majoritet för L. Bonapartes förslag. Blott på några få ställen har antalet af nej närmat sig antalet af ja — såsom i några kantoner af departementerne Loire Inferieure och Rhone samti några arrondissementer af Paris — ingenstädes har det öfverskridet detta, och på de flesta ställen står det i ett fullkomligt missförhållande dertill. Det har alltså åtminstone skenet för sig, att det stora slertalet af franska nationen sanktionerat L. Bonapartes brott och åtagit sig ansvaret derföre. Resultatet kunde ei eller blifva annat, då alla upptänkliga skräckoch korruptionsmedel användts för att framkalla detsamma. Men om man ån tager i beråkning den inflytelse det har måst utöfva på omröstningen, att armn, som spelat en rol vid omhvålfningen och kåmpat emot dem, som försvarade konstitutionen, röstat först och att dess vota blifvit offentliggjorda, att tryckfrihet och föreningsfrihet hafva varit suspenderade, att regeringens tidningar, de enda som fingo cirkulera, genom öfverdrisna och rent lögnaktiga skildringar af oroligheterna i departementeroa hafva uppskråmt de rådde och försagda, att otaliga andra korruptionsoch skråckmedel blifvit anvånda samt att åfven det icke gått så alldeles årligt till vid de afgifna rösternas , uppsumering, så blir dock resultatet af omröstningen ett öfverraskande tecken på den modlöshet och det misstroende till framtiden, som bemäktigat sig sinnena. Det franska folket kallas att votera öfver ett förslag så obeståmdt och mängtydigt i dess form, att ett fullkomligt tillintetgörande af all folkrepresentation, och ett fullkomligt envålde, blott med det intetsågande bibehållandet af republikensnamn, kan ligga deri; det får denna kallelse af en man, som kullkastat den af honom besvurna konstitutionen och i hvars personlighet det icke finnes någon som helst garanti, för att han skall låta binda sig åfven genom den af honom sjelf uppstållda grundval för den nya författningen, och dock anförtror en oerhörd majoritet, af fruktan för att icke kunna beherrska framtiden utan L. Bonapartes hjelp, sitt åde åt honom, som man för 3 år sedan blott kånde som en olycklig åfventyrare och nu blott som en skicklig konspiratår. L. Bonaparte har nått det mål, som han eftersträfvat allt ifrån det ögonalick han aslade eden på konstitutionen, reaktionen skryter dfver, att revolutionen år krossad, stormakterH ——