Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1852, sida 1

om engeln, som på en gång stark och god råddade sig ur all lifvets strid och nöd, sorg och qval, och se, srid och försoning återvänder i mitt bröst. Denna bok år: -Fänrik Ståls sägner.Denna bok var mig kår från det ågonblick, då dess taflor och bilder först frammanade det till klarhet, som förut dunkelt rörde sig i mitt hjertas djup, ånnu kårare blef den mig genom en håndelse i mitt lif, som jag nu vill beråtta. Min far år en gammal, fattig löjtnant och jag hans enda son. Min mor dog medan jag ånnu var mycket liten; mitt lif har således varit fattigt på de ljufva blommor, hvarmed en huld moder beströr sitt barns våg. En gammal godlynt, men egen och enfaldig faster skåter hushållet. Min far år strång, nåstan hård, samt har ett buttert och slutet lynne. Med mod och utmårkelse deltog han under Dåbeln i 1808 och 1809 års krig; nu sitter han på en liten bondgård uppe i Savolax, af hvars afkastning han har ett sparsamt uppehålle för sig och sin familj. I sin ungdom skall min far hafva varit en glad och förvågen krigare, aktad och afhållen af sina kamrater, samt af sina förmån ansedd och anvånd såsom en likaså tapper som insigtsfull militår.