Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1852, sida 1

ÄAAAAAAAAA — Den gamla löjtnanten. En tasla från Finland. Når dagens sorger och bekymmer hopa sig, når lifvets ljusa himmel synes molnbetåckt, och kalla, grå dimmor kasta sin slöja öfver Guds sköna jord, så att tanken, lik en örn med slokande vingar, sitter mörk på sin andliga klippa och icke vågar flyga ut på sin irrande bana af fruktan att aldrig mer återfinna silt ålskade hem; når lifvets små och egoistiska hvärf alstra trötthet, missmod och bitterhet i själ och hjerta, då tager jag en liten bok från min bokhylla och såtter mig att låsa deri. — Hvad innehåller då denna bok? frågar man. — Endast taflor ur lifvet. — men ack, hvilka taflor! — Som den renaste glådje jorden har att skånka, som en ljus blomsterrik vårdag, som kårlekens första oskuldsfulla kyss, som hoppet om odödligheten — så tala de alla till mitt hjerta; i deras enkla, skåna och lefvande drag, i dessa bilder med kropp af stoft och jordiska fårger, men med själ ur ljusets eviga kålla, låser jag den sköna sagan