1 111 GOCOC 1ä2:20ö0q 2— omkom i striden eller på afrättsplatsen — och revolutionen var qvåfd. Detta var Reaktionens första seger. Denna tusendubblade dess mod, dess krafter . .den vågade nu fråckt visa pannan, på hvilken hådelsens namn stod skrifvet. Nationerna fingo försent ögonen öppna. Fåfångt hade den nya tidens profeter varnat dem, såsom i fordna tider Israel varnades af sina . . . de gamla bojorna, nyss språngda, voro åter hopsmidda. Friheten kallade sina kåmpar: de kommo fåtaligt eller alldeles icke. De hade uttömt sina krafter i inbördes fejder . ovännen hade om natten i den goda åkern sått ogrås — från till inbördes misstankar och tvister. Reaktionen förstod att ur intet framsvårja spöken, som benåmndes Plundring, Egendomsfördelning och dylikt, allt efter omståndigheterna: Kapitalet och Arbetet, de båda jettekrafter, som i en harmonisk förening verka det materiella vålståndet, upptrådde rustade mot hvarandra. Det var på denna punkt furstarne ville hafva saken stålld; nu framstod Reaktionen fullt våpnad till fullkomligt vissa segrar, och från Oktober 1848 till December 1851 har den oupphörligt åkt i triumtvagn, beledsagad af jesuiternas heliga lofsånger, rojalisternas och aristokraternas Jo triumphe. och på publicitetens altare hafva lejda hånder tåndt rökverk till triumfatorns åra. Vågen till det kapitolium, i hvilket segerherren skulle intåga, måste gå öfver franska republikens ruiner. På detta mål skola alla den stora ligans krafter riktas, sedan de förberedande åtgårderna nu hunnit blifva vidtagna. Dessa förberedande åtgårder voro ingenting annat ån de tyska stammarnes, Ungerns och Italiens andliga och materiella tråldom. .. En demokratisk republik med 35 millioner innevånare, omåtliga tillgångar och en fruktansvärd krigsmakt, en sådan republik i Fels va Europa, med en ström i stållet för ett verldshaf emellan sig och monarkismens regioner — huru skulle vid sidan af en sådan furstar med svigtande troner, blodflåckade kronor och, framför allt, med onda samveten kunna drömma gyllene drömmar om en leende framtid får sig och sin ått, huru kunna ens drömma om andra dden, ån Karl Stuarts, eller huru kunna utestånga från sina områden de åsigter och ideer, som måste söka ett utflåde från sin kålla inom det land, der det enda jordiska majeståt, som erkånnes, år folkets? ... Och folken, hafva de ej i sin förnedring kastat förtröstansfulla blickar till denna republik? Vånta de annat ån ett jårtecken från vester, för att språnga sina bojor och skynda att i denna kållas vågor slåcka sin brånnande frihetstråst? Franska republiken måste falla — den eller konungavåldet ! Ett tredje gifves icke. Så resonnera åtminstone de europeiska kabinetterna. För att rådda kronorna, måste således denna republik falla. Men huru bereda dess fall? Genom att kasta millioner krigare mot dess grånsor? ... Det skulle de medtagna statskassorna med motvilja tillåta. Dock — folken kunna ånnu svettas blod . . . . penningar till det heliga korståget skulle således möjligen kunna anskaffas. Med företagets utgång vore icke destomindre allför osäker, ty historien har visat hvad det vill såga att anfalla Frankrike. Men samma historia vet ock att förtålja, huru den första franska republiken föll. Ställningarne åro mycket olika nu mot då — men det tages ej i beråkningen. En man beklädes med den nya republikens högsta värdighet, emedan han år en afkomling af den, hvilken störtade den förra. Är ej detta nog? Och om ej så år, tager reaktionen med i beräkninsen denna asfskomlings karakter, eller kanhånda hans karakterslöshet, hans åregirighet, hans onda passioner. Dessa sylla mycket i vågskålen vid dylika beräkningar, de åro ett kapital, hvilket, klokt anvåndt, kan gifva ockraren stor afkastning. Och når dertill åndtligen kommer, att denma fånshkannninaecefalla nsgärnstor år destomer — — — — — — pe me Sc mm mm — —