Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1852, sida 1

ten Valderstös; här stod en schacker jude och omfamnade en botgörande pilgrim; der politiserade en borgmästsre och en lappskräddare; här stod Napoleon och klingade med en skorstensfejare. Kort sagdt, alla klasser och åldrar voro här persiflerade på det löjligaste sätt. Emellan dessa grupper vandrade hr Flink med stolta later, arm i arm med sin vackra Elise, hvilken banade sig väg genom att svänga sitt lilla prydliga ripspö, med oförliknelig näsvishet. — Ah! ni är allaredan kommen, hvad det var roligt, hviskade en nätt, blondlockig dam med Minerva-mask Flink i örat. — Ödmjukaste tjenare, vackra Mariana, svarade Flink kallt. Jag ber om förlåtelse, men den här sköna damen har anspråk på hela min uppmärksamhet, och koketterande med Elise fortsatte han sin. vandring med stolta steg. Men Mariana qvarstod likasom träffad af blixten, mållös och darrande. Mariana var en ung, vacker, sjelfsvåldig och liflig, men ytterst hämndgirig flicka. Utom sig af förbittring öfver sin trolöse älskares stolta hån och fräcka koketteri med en obekant dam, lemnade hon danssalen för att ute i friska luften grubbla på medel till hämnd. Hon gick ute i gången fram och tillbaka, med pekfingret på näsan, gnidande upp och ned från och till pannan; men då ingenting föll henne in på detta sätt, gick hon in uti restaurationsrummet och satte sig missnöjd och grubblande i ett hörn af soffan. (Forts.)