Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1851, sida 2

—— —! — sss--— —— mannen öppnade sör dem, att blifva vittnen till samt möjligen äfven deltagare uti en veritabel smuggel aflår med det aldra första. — Jag okall med största nöje inviga er i smugleriets mysterier, sade han leende: ty en Neptuni son har ingen fruktan för Minervas söner. — Bravo! ropade studenterna. Låt höra, låt höra! — Icke nu, mina herrar; ty det skulle blifva alltför vidlyftigt, men om ni ville gåra mig det nöjet att taga en frukost ombord hos mig i morgon bittida, så skall jag omtala hela mitt lefnadslopp och mycket annat. Jag har upplefvat mycket, som det kanske skall intressera er att höra. Jag år öfverstyrman på det stora skeppet -Pennsylvanien-, som ligger der utanför revieret; min kapten år frånvarande och jag har för ögonblicket fartyget under mitt befål. Studenterna tackade på det förbindligaste och lofvade att punkligt infinna sig följande morgon, kl. 9. — Således gå vi nu till Gruesalen, sade sjömannen, men ni bör icke på något sått låta tullaren förstå, att vi kånna hans afsigt. Låt honom såtta kurs efter oss, alldeles obehindradt, om han så behagar.