Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1851, sida 2

OAAAA — ———— — ——! — ——— naste vänner, och hans glådje öfver detta lyckliga sammantråffande var så stor, att den lättsinniga unga mannan, under högljudt skratt och många löjliga tillsatser, genast och utan minsta omsvep gjorde reda för assigten med sin ditkomst. Herrr Flinks vån, som vi hådanefter vilja kalla Dorfl, syntes mycket bestört vid underrättelsen, emedan en dylik förföljelse var alldeles oerhörd i detta land; men sjömannen tackade Flink leende, i det han ironiskt yttrade, att den gamla tullaren åndå var en rask pojke. — Jag kan förstå, sade han, att tullaren har mig i kikaren för en liten smuggel-assärs skull, och jag unnar honom gerna nöjet att gå på upptåcktsresor i afton. Sjömannen blef slutligen så glad till sinnes Öfver den underråttelse han hade erhållit och visade sig i det hela taget så ålskvård, att Flink riktigt tyckte om honom och i sitt hjerta tackade Elise för den kommission hon hade gifvit honom. — Ack, det vore gudomligt, sade sjömannen, om jag kunde förleda dem gamla token att gå på maskeraden i afton. Och så litet vanårande var smugglingen på den tiden i allmånna opinionen, att studenterna riktigt gladde sig öfver den utsigt sjö