Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1851, sida 1

— Ah, ja så. Det år således fråga om en liten intrig. Men så förklara då saken för mig, menniska, och låt oss gå gatan fram, ty jag har ingen tid att förlora. — Ja, den år saart förklarad, ty den består blott deri, att det har behagat Mariana, att på senare tiden göra sig till för en liten pepparstrut, och jag har derför beslutat att taga revanche och se huru hon beter sig, når jag kurtiserar en fråmmande dam, som hon icke kånner. — Ha ha ha! Ni år en pråktig gosse, hr Flink. Ja, det kan blifva roligt nog, och når allt kommer omkring, så har jag sjelf en gås oplåckad med henne, och jag saknar sannerligen icke håg att förarga lifvet ur henne åndå. — Ack, ålskvårda, förträflliga, söia Elise. Vi åro således ense? — Ja, men på det vilkor, att ni först går mig en tjenst. I — Hundrade, om du vill. — Jag har i afton gjort en likaså ovåntad som behaglig bekantskap, men det år en lång historia, och jag har icke tid att beråtta den nu. Jag har hårifrån sett, att mina vånner gått in till Mikelsen. Gå nu dit, och når ni får ögonen på en högvext sjöman, med I svart krusigt hår, blå ågon, en fin krokig nå