Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1851, sida 2

Inrikes Nyheter. Götheborg. Söndagen den 21 dennes afslutades terminen i hårvarande Slöjdföreningens skola med en högtidlighet, som, ehuru ej beråknad på offentlighet, likvål förtjenar att komma till allmånhetens kunskap. Sedan direktionen öfver nåmnde skola beslutat, att i dess lokal låta uppsåtta portråttet af en af dess gynnare, afl. grosshandl. L. E. Magnus, skedde asftåckandet genom söreningens ordför., hr prof. och ridd. Palmstedt, hvilken i lyckliga ordalag framstållde hufvuddragen af den aflidnes person lighet, mildhet, hjertlighet, menniskokårlek, blygsamhet, redlighet och alvar, samt erinrade derom, att denna bild af en man, som, genom egen verksamhet och omtanka förvårfvat sig vålstånd till egen och andras hugnad, bår vara en ståndig föresyn och uppmuntran får hvarje arbetare, att genom ökade kunskaper, ihärdighet och slit bereda sig en framtid. Herr prof. och ridd. slutade sitt föredrag med följande verser : Det var ditt hjerta, ådle man! ditt rena nit för dygd och heder, som bland vålgerningarne fann den våg, som till det råtta leder. N blott alt lindra likars nåd du hjelpsamt dina gåfvor egnat, din klokhet arbetet har hågnat; Ty endast arbete ger bråd. En af sållskapets medlemmar tolkade derefter sin tacksamhet till hr prof. och ridd., hvilken i sin outtröttliga stråfvan för allt godt och skönt beredt tillfålle att i åskådandet af den uppsatta bilden igenkånna en allmånt ålskad och högaktad hådangången medborgare, på hvilken med råtta skaldens ord kunna låmpas: Sä slykta hans dagar — så hanan fullbordas — så slocknåf hans stjerna; han dör och han jordas, vålsignad och saknad, och mätt utaf är. På vården skall smickret sin runa ej hugga, det tacksamma minnet skall sölja hans skugga, och saknaden fålla på grafven en tår. Efter högtidlighetens slut utdelades en af hr ordför. författad och på egen bekostnad tryckt skrift: Några meddelanden rörande Slöjdföreningens i Götheborg åtgärder till nytta för industrien i staden och orten m. m. För nårvarande måste vi afstå från vår önskan att redogöra för innehållet af nåmnde skrift. Likvål år det-en sak, som vi hvarken kunna eller böras res att samhållet står i