all lorsatta en annars för sin humanitet prisad armå i denna sinnesstämning, år ånnu icke utredt, fastån nyckeln till gåtan torde vara gifven i en annan engelsk tidning, hvarest en korrespondent beråttar, att kavalleriet varit så beskänkt, att det tydligen förmärktes på manskapet. Den konsten år icke för ölrigt ny att berusa soldatesken, då den skall anvåndas till slika dåd. Den kapitalråkning efter Rikshufvudboken för 1849, som med Posttidningen utdelats, slutar sig på 46,710,673 rdr. I Dehet var balancen för 1848 6,538,080; ordinarie afkortning 157,917; extra ordinarie dito 434,981; anordning utom stat 1,766,071; dito efter 1849 års riksstat 12,435,884; utgifter enligt extra statsregleringen 651,827; afskrifningar 3,235; Riksgåldskontorets medel 851,559; öfverlätelser till samma kontor 232,362; ökade reservationer å statsanslagen 210,758; återlyftade depositioner 808,416; levereringar 3,147,578, och balance till nåsta år 19,471,999. I Credit upptages balancen från 1848 till 18,951,808; årets kronouppbörd 17,634,068; Riksgåldskontorets bidrag 1,921,439; återdebitering af statsmedel 318; anvisningar å kreditiver 350,000; öfverlätelser till statsverket 10,778; minskade reservationer å statsanslagen 159,255; depositioner 809,004; levereringar 85.871; balance till nåsta år 6, 788,128. Antalet af taxerade bränvinspannor, hade utgjort af första klassen 48,816 st., af andra 1852, af tredje 422 och af fjerde 63. Riksstatens utgifter uppgingo för 1:a hufvudtiteln till 678,071(anslagne: 687,297); för 2:dra till 1,074,311 (anslag: 1,139,986); för 3:dje 226,308 (anslag: 226,661); för 4:de 4,257,984 (anslag: 4,921,326); för 5:te 1,571,041 (ansl.: 2,038,011); för 6:te 953,359 (anslag 1,220,172); för 7:de 2,093,874 (anslag: 2,560,895); för 8:de 1,049,231 (anslag: 1,208,297), samt för den 9:de 504,716 (anslag 596,281) och anordningar å riksstaten utom hufvudtitlarna 17,974 rdr bko. I Fredrikshalds Budstikke låses fåljande under rubriken -Carl den Tolvtes Minde-: -En pråktig minnesvård har blifvit rest öfver de tappra Norrmånnen Peder och Hans Colbjörnsen; men det stålle der den tappra svenska konungen Carl XII, en af Europas namnkunnigaste hjeltar, slutade sin bana, år endast utmårkt med ett par låga, sönderslagna stenar. Dessa hafva likväl en gång utgiort en liten minnesvärd; men hvarje svensk resande eller turist, som besökt stället, har haft och har ånnu den vanan, att till minne deraf sörse sig med ett stycke af värden. Först började de med att slä kanterna af den, och då dessa voro borta angreps sjelfva minnesvärden. Detta Liebhaberie smittade snart åfven Norrmånnen, och sållan händer det nu mera att någon fråmling besöker Carls minne utan att derifrån medföra en sådan relik. En följd deraf år att det lilla och, som det tycks, en gång vackra monumentet blifvit nåstan aldeles förstört, icke af vandalism, utan af beundran för hjelten. om sommaren, medan badtiden varar i Strömstad, ser man ofta hela sållskaper Svenskar af den fashionabla verlden uppe vid Gyldenlöve. En hvar hugger obarmhertigt sitt stycke af stenen; ingen tycks vilja falla på den tanken, att tiden snart år inne för deras landsmån, att sörja får ett nytt, passande monument i det gamlas stålle. Om det någon gång skulle blifva fråga om att uppföra ett sådant, så borde vål detta resas der, hvarest den första minnesvården stått, nämnligen omkring ett hundra alnar närmare fästningen, på det stället, der sedermera ett lusthus blifvit uppbyggdt i den såkallade kommendanttrådgärden. Detta monument, som bestod af ett simpelt stenkors och upprestes några år efter fredsslutet, utvisade stållet der hjelten föll. pe trädplanteringar, som nu omgifva det nnvarando monumentet eller råttare ruinerna deraf borde utan stor möda kunna såttas i förbindelse med den del af kommendantens trådgård, der första minnesvården stod.Ofvanstående af en Norrman gjorda påminnelse tycks vara tillråckligt förödmjukande får vederbörande, för att kunna åstadkomma ett önskvärdt resultat. Medan stoder blifvit resta öfver mån, om hvilka intet stort ens kan nunn-lOA.elama narR man tan tinnmdaånlbaa nh oe