politiska förhällandena, påminte om Cannings förslag. att England och Förenta Staterna gemensamt skulle upptråda emot den heliga alliansens, på frihetens omstörtande i de fordna spanskt-amerikanska kolonnierna beråknade planer, en åtgärd, som haft det åsyftade resultatet att afskrämma de absolutistiska makterna från hvarje inblandning, och uttalade oförtäckt sin öfvertygelse vara, att i afseende på den politiska friheten på europeiska fastlandet ett lika gynnsamt resultat skulle kunna ernås derigenom att England och Förenta Staterna helt simpelt riktade den förklaring till de absolutistiska makterna, att de icke finge inblanda sig i andra nationers angelågenheter och att det måste stå hvarje nation fritt aft gilva sig sådana författningar, som motsvarade deras önskningar och interessen. Hvad den nuvarande ställningen i Frankrike peträssar, så yttrade hr Walker den åsigten, att den genom Louis Bonaparte framkallade militårdespotismen, såsom äfven varit fallet under napoleonska regimen, måste i erösringskrig söka sig en afledare får de inre jäsningsämnena, och att, då Louis Bonapartes allians med de absolutistiska makterna för honom spårrar den förra vågen, målet för för hans anfall endast och allenast skall blifva England. Man får visserligen icke uppgifva hoppet, att, oaktadt dessa hotande aspekter, freden emellan England och fastlandsmakterna bibehålles; men för det fall, att detta icke sker, trodde han sig kunna sörsåkra, att Förenta Staternas folk och regering enhålligt skola förklara sig beredda att gemensamt med England utkåmpa kampen emot absolutismen. Oaktadt de fördelar engelsmånnen i Caplandet senast vunnit Öfver kaffrarne, synes stållningen derstådes icke vara den båsta. På flera punkter fortforo kaffrarnes plundringar, i synnerhet i distrikten Over-Victoria och Craddock. Generalguvernören, general Smith, skall hafva begårt ytterligare förstårkning af 2 regementer infanteri, och dessutom 400 europoer till komplettering af det för det mesta af hottentotter bestående hästjågare-regementet. FRANKRIKE. General Vaillants upphöjelse till marskalk motiveras i utnåmningsdekretet bland annat derigenom, att han -af grannlagenhet underlåtit att begagna sig af sin råttighet att upptråda som general-en-chef öfver romerska expeditionskorpsen, oaktadt han ledde hela belågringen af Rom och oaktadt hela förtjensten af stadens intagande tillkommer honom.Oudinot har hittills ansetts hafva kom menderat vid denna expedition, och så långe han icke trådt i opposition mot Bonaparte, tillskref honom äfven regeringen hela äran derför. Oudinots tillbakasåttande skall imellertid tillochmed inom armn icke ha funnit något allmånt bifall. Ett dekret af den 12 anbefaller anlåggandet af en förbindelsebana emellan de från Paris utgående jernbanor. För 1852 år utanordnad en summa af 200,000 (?) fr. till inköp och undanrödjandet af husen emellan Louvren och Tuilerierna och till planering af terrången emellan begge dessa byggnader. Alla förordningar rörande tobak ha förlångts på ett år och tullen å fråmmande cigarrer faststålts till 24 fr. per kilogram. Maurice Duvals, Carliers och Berards fullmakter, som utomordentliga kommissarier, åro nu slut. De 25 millioner fr., som regeringen nekat sig hafva lånt af banken d. 1 December, har den bekommit efter d. 7 d:s. Då, som ordspråket såger, ingen rök finnes utan eld, så har vål ett misslyckadt försök att ätkomma dessa medel söranledt ryktets uppkomst. De penningar, som åtgått till statskuppens underlåttande, torde hafva blifvit förskjutna af Fould och andre i Bonapartes framgång interesserade