Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1851, sida 2

—— af systern Inga Helena Larsson på olika tider i förvar mottagit flera saker, såsom ett klädningstyg af paramatta, flera par äkta porslinskoppar med mera, hvilka saker Inga Larsson uppgifvit sig fått af sin fästman. Enkan Rydström berättade, att hon för pigan Inga Larsson försält dels 6 st. små spetskragar till 8 sk. st. dels en liten röd halsduk och dels 4 st. sidenförkläden och halsdukar, till 2 rdr st., och att hon ordentligt aflemnat liqvid derför till Inga Larsson. På Rydströms fråga, hvarifrån Inga Larsson fått dessa saker, uppgaf hon, att hennes fästman skiinkt henne dem och att hon låtit försälja dem, derför att hon behöft penningar. Drängen Jobannes Pettersson hade icke andra upplysningar att meddela, ån att Carl Jansson sistlidne Söndags morgon för Pettersson visat ett stycke grått ylletyg samt ett par stycken svart tunvare ylletyg, af titlsammans omkring 20 alnar, och hade Carl Jansson dervid uppgifvit, att han af dessa tyger skulle låta försaraiga klåder åt sig; och upplyste Pettersson, att han flera gånger sett såvål Carl Janson, som Carl Gust. Jansson och Olaus Andersson tillsammans, men visste icke hvad de dervid haft för sig. Handelsbetjenten Olsson hördes derefter och beråttade, att Johannes Larsson sistlidne Lördag eller Måndag på morgonen besökt Olsson och då lemnat honom 1 dussin bunddukar, som han sade sig fått i uppdrag att sålja, och då Olsson icke velat köpa dem, hade han efter en dags förlopp återtagit dem. Jungfru Sara Pettersson beråttade, att knallen Jansson, som i hennes bod å bazaren under loppet af sommaren fått tillständlatt inlägga sina varor, vid ett par tillfållen erbjudit henne köpa yllebunddukar och vantar, och att hon i Oktober månad afslutat handel med honom om 3 dussin sådane dukar till 7 rdr för de smårre och 12 rdr för de större per dussin, ett pris, hvartill hon hos handlanderne i staden kunde köpa dylika varor. — En annan gång för omkring 3 veckor sedan utbjöd han hos henne 2 dussin yllemössor, 4 par vantar och ett dussin bunddukar, men då dessa varor och i synnerhet halsdukarne voro af sämre beskaffenhet och priset derå högre ån de såljas i bodarne, ville hon icke uppgöra någon handel med honom; dock på hans begäran, lofvade hon att söka försålja dem för honom. Någon tid derefter återkom Jansson och sade sig då hafva sålt det sistnåmnda dussinet halsdukar till en madam vid namn Wettergren för 7 rdr, samt afhåmtade af sådan orsak dukarne. Sara Pettersson upplyste slutligen, att sedan hon fått veta, att alla dessa varor varit stulna, hade hon, då Jansson dagen efter stölderne blifvit upptäckta besökt henne, strängt förebrått åknallen, hans handlingssått emot benne och genast tillsagt honom att icke allenast återtaga de stulna varorna, utan åfven dem, som han hade inlagt i hennes bod. Häraf vill synas, att Sara Pettersson icke haft ringaste vetskap om varornas oårliga åtkomst, och yttrade också hr polismästaren efter slutadt förhör med henne: ådet vara fågnesamt att åndå någon funnes, som icke befattade sig med tjufhandel och om alla gjorde så, skulle icke så många stölder begås. Slutligen hördes ett par andra personer, hustrun Gustafva Andersson och en Pettersson i Haga, hvilka upplyste, att de på olika tider under sommaren och hösten af knallen Jansson köpt dels ljusstakar och dels tryckta shirtingsstycken, till öfver 100 alnars innehåll, hvilka varor åfvenledes blifvit hrr Heyman och Abrahamson frånstulna. Sedan handlanden Heyman upplyst, att drången Olaus Andersson vid ett tillfålle i höstas anmodat smedmåstare Hellmans gesåll, Holm, att försärdiga en falsk nyckel till ett flera gånger åndradt lås för Heymans källare, och Andersson derför bjudit Holm hederlig vedergållning i kontanta penningar samt 1 butelj vin, och Heyman hemstållt om icke Holm, med anledning håraf, borde i målet upplysningsvis höras, afkunnade poliskammaren beslut, att undersökningen får anstå till den 30 dennes, för att imellertid anskaffa alla de upplysningar, som kunna erhållas och vara behöslige; och förklarades Olaus Andersson, Carl Gustaf Jansson och Carl Jansson skyldige att genast tråda i håkte; hvaremot poliskonstapeln Andersson tillsvidare finge vistas på fri fot. — Perukmakaren Löfström hade hos poliskammaren anmålt, att hans gesåll Johan Conrad Lagerlöf från Löfström tillgripit omkring 219 rdr rgs i kontanta penningar och en mångd parfymer, oljor och tvålstycken. Med anledning håraf hade Lagerlöf blifvit håktad och sistl. Fredag instålld till polisförhör. Lagerlöf erkände stölden och redogjorde för sina lefoadsförhållanden, hvaraf inhemtades att han var född i Stockholm af båttre föräldrar 1829, att ban efter slutade låroår i perukmakeriyrket tagit anstållning vid kanoniererne i Stockholm, hvarest han tjent 23 månad. Derifrån hade han begifvit sig till OÖstergöthland på en landtegendom samt vidare hit till staden, och vid hårvarande artilleriregemente låtit anvårfva sig, som simpel karl. Vid detta regemente tjenade han i 4 års tid, under hvilken tid han 1 år haft permission och då bitrådt Lösström som gesåll; och hade Lagerlöf aldrig tillförene varit för brott tilltalad. Poliskammaren remitterade ransakningens vidare fullföljd till rådhusråttens andra asdelning och Lagerlöf insattes i stadshäktet. Det är i sanning mer ån bedrösligt, att en så ung och till utseendet hygglig man skall ha begått ett så FÖ