Inrikes Nyheter. Götheborg. Knappt hafva vi hunnit afslå ett anfall af det norska Morgenbladet, hvilket obestridligen kunde råknas till det mest skandalåsa något lands tidningspress ånnu frambragt, förr ån vi åter från samma håll hedras med ett nytt af samma halt, blott deruti något olika, att vår årade kollega nu tyckes vilja anropa både himmel och jord om hjelp emot den förtretliga Götheborgstidningen, som då aldrig vill låta udda vara jemnt i unionsförhällandena. Han har synbarligen funnit sig pikerad, den goda Morgenbladisten af vår lilla anmärkning, att Morgenbladet, efter den temligen grundliga tillråttavisning vi gåfvo detsamma, funnit sig föranlåtet att aftåga och låta Rigstidenden ensam hålla aktierna uppe, så godt sig göra låt; och han söker nu att åter ro sig upp i diskussionen, kosta hvad det vill. Men olyckligtvis år såttet icke vål valdt; ty med en motståndare, som visar ett uppenbart för akt för allt hvad som sannt år och rått; som nåstan på hvarje rad talar emot båttre vetande, och hvilken synbarligen icke har något högre, mål ån att sörsåkta bibehållandet af oråttmåtiga förmåner, i stållet för att gå oss till mötes åtminstone i något — med en sådan motståndare, som derunder tillåter sig de skåndligaste skymford emot den som grundar hela sin talan på skål och bevis, kånna vi icke hvarken lust eller skyldighet att polemisera. — Det synes oss lyckligtvis nu åfven vara dfverflådigt, ty det lilla som Mgbladet så ger i sak år antingen redan af oss vederlagdt eller så uppenbart falskt, att det bedrager ingen. Onsdagen den 10:de dennes under mårkret på qvällen kullseglade en sinsk styrman och 3:ne matroser med en skeppsslup i Wargö hamn, och ropade långe sörgäfves om hjelp. Slutligen hårdes ropen af några fiskare från Asperö, som voro ute och satte sina garu, och hvilka visserligen skyndade till hjelp, men voro nog skamlösa, att af de i lifsfara stadde personerne först få veta hvad ersåttning de skulle få, om de råddade deras lif. En sådan omensklighet år i sanning upprörande, och ånskligt vore om något straff funnes för ett dylikt handlingssått. Någon fara för bergarne var denna gången icke förhanden, hvilket gör deras beteende så mycket ohyggligare. Vi vilja draga oss tili minnes, att det i denna tidning blifvit omnåmndt, att ryttmästare Tornerhjelm, på en håg persons förord, bortgaf ett patronelt pastorat till G. H. Melin, emot löfte, som det beråttades, att en afryttmåstarens slägtingar skulle erhålla Luggude härads domsaga. Nämnde domsaga har nu imellertid tilldelats assessor Lagerstråle, och vill man äfven veta, att öfverstelöjtnanten S. G. von Troil fått sig förvaltningen af Malmöhus lån anförtrodd emot samme höge persons förord för hofmarskalken grefve Gustaf Fred. v. Rosen. Detta torde måhånda kunna anses stå i sammanhang med sal. Bores erkånnande, att friherre Palmstjerna år en kapacitet, som hvarken går årender för kammarherrar eller hoffruntimmer, och icke heller alltid böjer knå för -höga viljor, vare sig vid konseljbordet eller i slottsflyglarne. Vi få nu se huru blifvande erkebiskopsmwalat lhbamemman att svtfalla ss mma 43