Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1851, sida 1

Christiania Mysterier. Två små skizzer. I Tvätterskan. En afton i November månad 1833 stod en ung mån på andra sidan om färgestaden vid Vaterlands-elfven och ansträngde förgäfves sina lungor, för att blifva hörd af färgemannen. Regnet öste ned i strömmar och stormen tjöt genom gatorna, så att färgemannen i sin stuga ej kunde höra den unga mannens rop. Ledsen öfvor sina fruktlösa ansträngningar stod denne just i begrepp att gå, då han i närheten hörde ljudet af menniskofjät; — Fan besitta! De hundarne hålla ingen fyr i detta fördömda farvatten, medan de inne på de toma gatorna hafva lyktor för hvartannat hus. Jo här kunde jag behändigt hafva plumpsat öfver bord. Jag önskade fan hade de dumma och giriga landkrabborna! Vid denna fromma önskan törnade sjömannen — ty det var en sådan — emot en ung man, hvilkens ansigte tydligen klarnade vid detta oväntade möte, Sjömannen val skenbarligen litet mosig, men sedan han gjort den ofrivilliga öfverhalningen emot den unga mannen, lyfte han mycket bhöfligt på hatten och ade: